klubblandet

Ja, haha vem kommer att glömma septembereftermiddagen då tove skrev "uppnärjd" i det blå på beccas håkantröja? Ja ibland blir det fel. Ibland blir det rätt, som nu. Idag vart jag definitivt uppnärjd. Stackars Tove och Becca fick åtskilliga gånger slå mig ut min lilla bubbla med våld. Men jag kan inte hjälpa det, det är som det är. Och man ska väl bara le mot solen som tittar fram ibland? Och le mot manshororna i hamnen?

Hittade dessa skor i garderoben, det är farmors gammla pjucks. Är de något att ha? Jag är lite rädd att de kanske är för ridstövleaktiga. Men de är mysiga med ludd innuti. Och ludd är väldigt, väldigt viktigt. Så ska de få stanna eller blir det ut på gatan med dom?





Humöret idag vart på topp och problemen valde att ta ledigt från mig idag. Kanske vart det solen som jagade dom på flykten. Men på det stora hela känner jag mig glad och redo att ge revansch. Slå underifrån så att säga som Tove påstår att jag är bra på haha. Jag vet inte, just nu är jag glad att bara få flyta med. Låta strömmarna ta mig vart dom vill. Man ska ta vara på stunder som dessa, för gudarna ska veta att jag lärt mig att de inte varar länge. Men just nu är allt som spelar någon roll, egentligen. 


Jag och Tovelito är supertaggade för Lars prov! Det kommer bli en rysk roulett men vi ska klara det. Vi går all in med livet som insats och det är MVG som gäller!

Party or business? Det är frågan.



Jag är helt oinspirerad. Vi lever i tider då det man måste  prioriteras framför det man vill. Tar det någonsin slut? Ska man leva hela sitt liv som en hamster i ett hjul? Bara knata på för att man måste någonstans, skitsamma vart vi hamnar bara vi kommer härifrån! Jag vet inte om jag kan leva med det. Det känns bättre att burn out instead of fade away...



Jag klarar inte av min årliga höstnedstämdhet. Att mörkret utanför fönstret är lika kompakt som det som finns inomhus. Nej, vad jag klagar. Egentligen är jag inte såhär. Bara kanske om måndagsnätterna när sömnen lockar, men inte är tillgänglig. Jag får lust att rita, men strecken vill inte bli något ikväll. Det kanske är lika bra det. Jag är oinspirerad men ändå vill jag göra något. Som när jag var liten och fick för mig att jag skulle göra min egna hatthängare (??). Den hamnade i brasan om jag inte minns fel, haha.


Nu ska tossingarna befrias från tandtroll och borstas!

Jag och sofie kom på en sak under orienteringen idag. Det är värre att ångra saker man inte gjorde än dom sakerna man faktiskt gjorde. Det tål att tänka på ibland. vad jag vill komma med det här är oklart, jag tyckte bara att det vart smart. Dagen idag var bra, fast ett stort moln på himmelen var dubbla mattelektioner. BLÄ! Det borde vara en av de sju dödssynderna om något tycker jag. Jag kommer att behöva mycket slapp anna-tid för att neutralisera denna överdos av matematik. Fast det har jag inte riktigt tid med. Egentligen skulle jag ha börjat för en timma sedan att plugga på Lars tidningshäfte från helvetet men jag har bara slingrat mig. Läst alla bloggar jag kan komma på och liknande. Tittat på gamla bilder. Det senare gav mig en stor klump i magen. Fyfan vad hade man på sig egentligen?? Hur kunde mina föräldrar släppa ut mig ur huset? Hur kunde folk umgås med mig? Men nu är det dags att få tummen ur och börja plugga. Suck.

Ja, här sitter jag insnurrad i en handduk och väntar på att jokiranta ska behaga att ringa upp. Vårat traditionella tresamtal med nilsson måste fortsätta snarast! Det finns scoop som inte avslöjats än och en hel del kvar att skämmas/skratta åt. Det önskar ni att ni kunde tjuvlyssna på va? för att fördriva tiden såg jag en gammal video med håkan. Det var från den gamla goda tiden, då randiga tröjor och hatt tillhörde landets popkung och inte varenda jävla fjortis som handlat på gina tricot. Programledaren sa till Håkan, " Du säger att ditt liv känns som en serietidning just nu. Hur ser nästa ruta ut?"


och Håkan funderar en halv sekund och svarar: "PAOW"


http://bubblare.se/movie/intervju_med_hakan_hellstrom

Kom precis hem från jobbet, vilket var helt okej. Lite halvljummet sådär. vad vuxen jag låter, "kom hem från jobbet". Det låter inte som anna pålsson i min öron. Den anna jag känner jobbar inte. hon tvättar inte. Hon tar inget ansvar och är ganska nöjd med det. Hon offrar inget och vinner inget. Men nu är jag alltså en ansvarsfull medborgare i klättring på karriärstegen. Inte för jag klättrar så mycket, snarare halkar sakta men säkert neråt. Men jag är ju iallafall på stegen? Det försöker jag säga till min tvivlande spegelbild.


För att sammanfatta gårkvällen vart den kanonkul! Lokalen vart helt sjukt fin, det var som gasten mixat med fångarna på fortet. Minus gastarna och fångarna då. Duktiga killar tycker jag som fixade så fint! Även om kvällen hade sina dippar som när ens fina vänner mådde dåligt, över saker som inte står i ens makt och över att man helt enkelt tittat lite för djupt i flaskan. Men för en gångs skull var det inte jag som behövdes tas om hand. Jag var inte den som behövde en kram utan den som gav den. Jag var inte håret i ansiktet utan handen som höll bort det. Vilket kändes bra. det senaste har det känts som att det alltid är jag som behövde en hand för att resa mig igen, för att ens orka ta mig upp om sängen om tisdagsmorgonarna. Så det kändes bra att kanske kunna ge lite tillbaka. Även om det är aldrig är nog.

Jag fick sagt saker som behövde sägas. Även om ord ibland inte räcker till fixa något som redan är sönder. Jag önskar att jag hade mer än ord. Jag har bara dem och tiden som går mig förbi. Men det är okej, det känns som jag har andats ut ett andetag som jag hållit länge, länge. Just nu är jag ganska nöjd med det.




jag vill ha allting

som jag sa i ett tidigare inlägg känns det som jag går mot min domedag. men vem har sagt att man inte kan dansa på vägen dit?

waaalking in memphis! så jävla bra låt! det är jokiranta som öppnade mina ögon, eller snarare öron för den här dängan. så just nu taggar jag för kvällens eskapader. den stora frågan är såklart: vad ska man ha på sig? jag gillar det jag har nu men jag vet inte... det jag har nu känner jag mig som en wannabe rocken n rollbrud.jag får alltid klädångest. till exempel om linnen får mitt huvud att se mindre ut. gör det det? snälla ge mig ett ärligt svar.


kvällen igår hos nilssons vart lyckad! thaimaten i lindome vart riktigt god men slår fortfarande inte flodas. men den får ett stort plus för service. thailändaren bakom disken gjorde min dag. till exempel när tove inte kunde bestämma sig för vilken rätt hon ville ha:

tove: men vilken är godast då?

thai: svårt att säga, båda är lika goda fast på olika sätt. precis som ni två är snygga fast på olika sätt!


vi gillar sånt!

tove blev för övrigt en sexig silverblondin och efter att jag panikköpt färg inne på ica så är jag nu...ja vadå? det får ni se ikväll, alternativt måndag. vi pratade igenom en hel del och drack chailatte framåt småtimmarna och skrattade åt diverse fylleminnen. vem visste att jag kunde vara så ful i mun när jag druckit haha?? och att becca är så bra på att skapa oanade kontakter? men som sagt, what happens in vegas stays in vegas.


snart bär det av till staden igen. den här gången för att möta upp den blonda duon och julia, det ska bli till att fixa sig i ordning innan kvällen hos familjen rosvall. det ska bli roligt att träffa mina jm-babes, tollered får allt se upp ikväll!



nu ska det vara dans, dans, dans!

idag har varit helt, totalt och fullkommligt galen. jag har känt mig uppsnärjd i det blå och det känns som att jag aldrig kommer att komma ner. frågan är om jag vill komma ner? jag trivs här uppe. som jag har skrattat idag har jag nog inte gjort på den senaste veckan iallafall. sofies sista skruv som satt någorlunda fast lossnade helt idag! genom korridorerna, ner i kanalerna och över staden låtsades vi vara dampbarn. barnsligt - men åh så roligt haha. fast frågan är hur mycket vi behöver låtsas egentligen...? skitsamma, det var kul och det är allt som spelar någon roll. det är väl däri min rädsla för att bli vuxen ligger, att inte ha roligt längre. att inte kunna gapskratta åt absolut ingenting.



jag är så trött. men jag håller modet uppe med att thaimaten i lindome väntar tillsammans med mina brudar! 

brrrr det är kallt ute. daggen ligger kvar på gräsmattan. när jag var liten trodde jag det var för att den grät. jag var inte ett underbarn, direkt. iallafall jag tänkte göra ett litet morgoninlägg eftersom det är stund kvar innan jag skall till skolan. men eftersom mamma är en extrem tidspessimist, precis som jag, lär vi åka om ungefär 10 sekunder ändå! och så kommer jag att stå och vänta vid skåpet. med en tunga som bränt sig på den för alldeles varma chokladen. men jag kommer att vara glad ändå. för idag är det inte vilken dag som helst. idag är det fredag. dags för fredagsmys! så jag och tove ska spendera dygnet hos rebecca i älskade lindome. bland alla sönderslagna bilar ska we have a really good time.


skolarbetet börjar hopa sig och nafsa en i fotknölarna. lars dagstidningsuppgift, till exempel. vad i hela friden menar mannen att jag ska kunna? årtal för när västeråstidningen köptes upp av boråstidningen? vad ska jag med det till? när kommer jag någonsin ställas inför en situation när jag kommer att behöva den informationen??? förutom på hans prov då. nej jag blir så arg på sådant. tänk på all tid man slösat bort på att lära sig meningslösa grejer. jag hade förmodligen kunnat leva ett liv till på den tiden. på all tid man slösar bort. när sommaren snurrar fort och vi bara snöar bort.



snart kommer lyckan

tove: finsk vrede

rebecca: fransk lust

jag: skotsk stolthet






ohja, internt!

precis hemma från en lång promenad med hanna. det är fint med våra promenader. en tradition kan man väl säga. promenader då man kan bara spilla ut sig allt, klaga över kärleken och skratta åt alla knäppa saker som hänt igenom åren. jag kommer att sakna det när vi flyttar härifrån. jag tror inte att lerums mount everest kommer att vara detsamma utan oss. det känns lite sorgligt att tänka så. att man aldrig kommer att vara barn här igen. jag har alltid bott här. med de gula husen, den galna grannen och barn som skrattar om söndagsmorgonarna. det känns konstigt att när man återvänder så kommer det inte att vara hemma längre. det kommer att vara någon annans hem. något annat barn som leker på gräsmattan. jag har nog inte vant mig vid de tankarna än. kan man längta hem fastän man redan är hemma?


min brors rum står redan tomt och dammar igen. snart flyttar min syster med. det kommer nog att bli lite ensamt här på övervåningen, där ingen annan går.mamma säger att jag måste bli vuxen någon gång. jag vet inte om jag klarar det.


håkan säger att han alltid kommer att vara en pojke, jag kanske kan stanna såhär?

hon har ordet IKON skrivet som mord i handen.




och svar till beccisen: vaniljyoghurt ska det bli! om ni har sådant i lindome vill säga...?

vaniljyohurt framför idol i vardagsrummet som sett likadant ut de senaste 10 åren. är det inte sjukt, egentligen? här sitter jag, på samma ställe i soffan, tittar på samma program som alltid om hösten. bara vaniljyoghurten är inte densamma. och tur är väl det. jag har hört att yoghurt håller länge men man ska väl inte överdriva.


dagens bästa var ju förstås att testet jag, tove och becca gjorde fanns kvar och är nu tillgänglig för allmänheten på det som kallas ansiktsboken! så skynda, skynda spring till grannen och berätta. och gör testet. för vem är du egentligen? den roliga rebecca, tuffa tove eller jag då? och efter att du gjort detta kan du även underhålla dig med vilken-klass-tillhör-du-egentligen-testet! går du JM, natur, BF, ekonomi eller...estet?


dessa test är såklart utformade av kvalificerade proffs.



jag hade en vän med en bil och vi åkte långt bort

ja vart är den? och framförallt, vart är skatten vid slutet? det hade suttit fint med lite snabba cash just nu så att säga. säger jag en dag efter att man fått studiebidraget. men egentligen, vad är pengar? lite metallplattor och bomullslappar? kan man köpa vad som helst? ibland verkar det så. kärlek, uppmärksamhet, fina saker. allt går att köpa nu för tiden. allt och alla har ett pris. och om allt går att köpa så måste ju allt gå att sälja?


fast egentligen har jag inget emot människor med pengar. det verkar bekvämt, ett problem mindre att oroa sig för. och om man nu kan köpa lyckan för pengar, vem skulle tacka nej till det? eller till en av miljonärsvillorna vid strandpromenaden?


när jag cyklade hem idag andades hösten ut en liten stund. solen tittade fram mellan disiga moln och däcken på min blå monark verkade älska vägen. för en stund var vi ute på långa vägar. med lars winnerbäck som sjöng med uppdragna axlar i mitt öra var det som hämtat ur en film. lite filosofiskt sådär.





flyg lilla fjäril flyg

ohjatack! balmain står för allt min garderob vill vara. just nu önskar jag att jag tog rälsvägen till en stad med blinkande ljus och hus som skrapar atmosfären. jag rear ut min själ, allt ska bort. hur mycket kostar en resa till vartsomhelst?  enkel biljett.

ja du finns alltid i mina tankar fast jag aldrig träffat dig. du är impregnerad i mina tankar. du hänger över min axel hela tiden. som ett spöke i ögonvrån. men det är inte mitt fel, eller ditt. det är bara hopplöst och jag kan inte förändra någonting. jag kan bara hoppas att en dag kommer då jag kommer att kunna leva med dig. men det är varken idag eller imorgon.



just nu är jag otroligt frustrerad. jag,tove och rebecca hade gjort det världens bästa test på facebook. det var det enda av sitt slag. " vem är du av anna, tove och rebecca i jm2" hette det. jag och becca gick hem i vår goda tro att vi sparat det. men någonstans måste det ha gått snett. det finns inte någonstans på facebooks  vidder. vad är det för jävla fel på allt? jag har totalt tappat tron på alla jäkla gudar som finns. de kan ramla ner från sina moln och känna hur det svider att ligga med ansiktet mot marken. asfalt är inte snällt mot någons hud, kan jag lova.


himmelen utanför mitt fönster har aldrig varit så grå.



och regnmoln jagar mig

blabla vad vet du om någonting? ja du, jag vet ingenting. det känns som att jag behöver att lära mig gå igen. att stå med båda fötterna på jorden tar precis all min energi just nu. att sväva upp i atmosfären känns så otroligt lockande ikväll. att stanna där och inte komma ner på ett par tusen år eller så. det var min favoritdagdröm som liten. att bara sväva iväg, upp till molnen. att ligga där på ett lagom fluffigt moln och blunda mot solen, ja mot allt. ett varmt mörker. men tyvärr, nu är bara himmelen till för piloterna och kanske gud då. eller gudarna.


men vem vet, vi kanske möts en dag. molnen och jag.



eftermiddagen spenderades med mina bästa brudar, pekka och jokiranta. då är det svårt att hålla skratten på avstånd, men gråten med ibland. men tårarna som föll där inne på espresso house idag kanske hade en mening, ett uppdrag. ibland måste man gråta. för att kunna le igen. så med det i tankarna tänker jag gå vidare till shoppingen!



det införskaffades:


grå kavaj, zara

vitt linne, gina tricot

primer, kicks

och självklart, ingen dag på stan för mig utan:


glass med chokladtopping!


snart börjar svenska hollywoodfruar! haha jag har saknat anna anka. det här vart nog allt för tillfället från den där blonda tjejen på lerums övre gräddhylla. nu ska hon ägna sin tid åt att göra något annat. snickerskakan i kylen lockar...


stockholm blir aldrig min stad.

ja, det vill jag säga till jokiranta idag. du hjälpte mig igenom dagen. och beccisen gjorde också det, i tanken det vet jag! och håkan, för att så fort jag tänker på honom vill jag försöka lite mer. även om regnmolnen hänger så tunga och svarta ovanför. jag har nog alltid varit en sådan som gett upp, tyvärr. blir något för jobbigt så lägger jag av, för jag inte vill misslyckas. men jag vet inte. det kanske låter kliché. men det får man väl helt enkelt stå ut med ibland. nu försöker jag iallafall sluta ge upp.


att veta att det finns en bunt med personer som tror på en, att man kan klara vad som helst och vad du vill är bland det finaste som finns. även om den lilla gruppen som tror är så mycket mindre än de som inte gör det, så spelar det ingen roll. inte för mig iallafall. det räcker för mig med den där lilla, kanske minimala, bunten som tror på mig. det hjälper mig igenom dan. så puss på er.




just nu hoppas jag verkligen att jag har pengar på kontot! för jag är så shoppingsugen att jag tror jag dör snart. jag måste konsumera något, VAD SOM HELST! beroende? ohja.




så låt oss hålla tummarna för att studiebidraget har trillat in!

ja, snart kommer jokiranta puttrandes uppför mina helvetesbackar i sin bil. nu kanske man kan tro att dagen skall ägnas åt något kul som till exempel:


a) shoppa 

b) jokiranta ska spendera dagen här

c) spontan roadtrip



tyvärr har jag inte sån tur. istället blir jag hånad av septembersolen som svider i mina svenneblå irisar. vi ska jobba. min mage knyter sig av oro bara av tanken på detta. så jag försöker inte att tänka alls. vilket är svårt. de lever sina egna liv, de där tankarna.  och trots att jag försöker begrava dem så gott det går slår dom sig fria, för att riva och slita innuti. det känns som jag går mot min domedag. men jag försöker behålla Rätt Mental Inställning och tänka positivt. jag försöker verkligen.



så hur ska detta gå? det får ni veta efter en liten reklampaus!



regnmoln brukade jaga mig

nu ska det bara slappas för resten av kvällen. jag tror att det är min dolda talang. att göra ingenting. medan tiden rusar förbi som ett lokomotiv. jag saknar becca och tove. de tjejerna är mina ankare till marken som hindrar mina tankar att trassla in sig i rymden och meningslösa filosoferingar. jag går inte isär när jag går med er.



håkancitaten flödar

nej ingen är lika bra som håkan. och antagligen kommer det aldrig att finnas någon lika bra som håkan. ibland är det svårt att tro att han finns på riktigt. att han rostar bröd, tittar på tv och läser tidningen på morgonen. men så står han där, på scen. i lila byxor och energi som strålar ur varje ton och varje textrad. med ylande gitarrer i bakgrunden och bongotrummor som dunkar i takt med hjärtslagen. konfetti som regnar från himmelen. blinkande ljus. ens bästa vänner som skrattar i ens öra och säger att det här är så jävla bra. håkan är en färskvara och man vill ha honom live. helst skulle jag vilja ha honom vid sängkanten varje kväll när jag ska sova och varje morgon när jag vaknar. för så bra är han. kanske måste man vara med för att förstå. kanske måste man ha hoppat på det där galna tåget som rusar vidare, bara vidare.


om någon frågar mig vilka låtar som spelades så kommer jag inte ihåg. det gör jag aldrig. jag minns att ibland hoppar man och ibland gråter man. och det kanske är allt man behöver veta? fast jag minns att det rann en tår under känn ingen sorg för mig göteborg, haha. kul att jag gråter på partylåten nr 1! men den har vartit med under alla dessa år och det är sjukt att det man älskade i sexan älskar man fortfarande, om inte tusen gånger mer idag. 


för vissa artister gillar man, kanske verkligen älskar ett tag. deras låtar är soundtracket till ditt liv. men så en dag tar du ner affischerna från väggarna. och ännu flera dagar senare så kanske du frågar dig:


- Ja, vad hette han sångaren nu igen? 


du har glömt.



men aldrig att det kommer att bli så med håkan, någonsin.





det är så jag säger det

Ja nu har dom dragit, mina flickor. det ekar tyst här i huset på södra häcksjöbäcksvägen. två tomma maddrasser ligger på mitt golv och skvallrar om en underbar kväll. men för att göra historian rättvisa så började ju faktiskt kvällen med en dag, eller hur? ja. dagen började med att vi tog rälsvägen in till göteborg, köpte sallad och satte oss i kön. det blev många glada skratt och fina minnen att spara och ta fram en dålig dag. 

jag måste bara berätta om salladen för den är så satans god! det är min och jokirantasspecialare på paprika. ta mixa egen och välj:

kyckling
kyckling igen
fetaost!

gurka
tomat
ananas
ananas igen!
rostad majs!!


okej, back on track!


tyvärr blev sofie och rebecca av med sin dricka när vi gick in, vilket sög! jag och tove lyckades dock smuggla in vårat på det kanske inte så diskreta sättet genom att hålla det i handen, inlindat i våra halsdukar. ganska sjukt att vakterna är jättenoga med att kolla väskan men inte bryr sig om vad man har i näven. så vi hade tur, jag och jokiranta. just då gratulerade vi oss själva för vår seger men det vi inte visste var att vi inte vunnit riktigt än. men mer om det senare! cliffhanger, haha.


sedan spenderades dagen i strålande septembersol sittandes vid staketet, väntandes. men aldrig att det var tråkigt, inte. så en timma innan konserten skulle börja tänkte vi att ja det är väl dags att börja dricka? tyvärr kom några aggrovakter och bad att få lukta på våra flaskor. jag fick panik. försökte febrilt komma på en lösning på situationen, skulle jag:


a) halsa flaskan?

b) kasta den så långt bort jag kunde?

c) lägga benen på ryggen?


inget av dessa alternativ kanske var särskilt rationella men, jaja, let's face it jag är inte särskilt rationell! speciellt inte när en 150 kilos man med reflexväst kramar om min överarm och säger att jag kommer att bli utkastad från området. säger att jag inte skulle få se håkan. tur var väl det att ville och patrik höll huvudena kalla och övertalade vakterna att vi skulle få stanna. TACK PÖJKAR! 


konserten skriver jag om sen, nu ska jag hitta min kamera! om inte rebecca har den i sin ficka faaaanfanfan.


vi möts på bakgator

jag är rörd till tårar av era fina kommentarer, vem visste att bloggvärlden kunde vara så varm? jag bloggar på för glatta livet!



Smeknamn: anni, pålsson, tyvärr finns det inte så många variationer på anna. jag är öppen för förslag!
Födelsedag: 3 maj
Bor: lerum, dvs freak-city
Arbete: mcdonalds

FAVORIT...

Färg: blå
Plats: håkankonsert
Drog: musik
Fordon: mina läckra ben och en blå monarkcykel
Film: the notebook, hipp hipp hora, ondskan, harry potter
Djur: nej
Affär: ZARA! och bianco
Serie: gossip girl
Café: sånt strunt har jag inte råd med
Skor: converse eller klackar, dock inte båda på samma gång så jävla fult

BRUKAR DU...

Titta på dig själv i spegeln: ja
Gnälla: Ja, jag är en riktig pessimist
Skrika: aldrig
Sova: så ofta jag kan, älskar att sova
Drömma mardrömmar: ja ganska ofta
Försöka vara annorlunda: nej jag tycker inte man behöver försöka var det, räcker väl med att vara sig själv?
Klä dig i svart: ja det är stek
Hata folk: ja fast inte särskilt länge
Lita på folk: ja, fast det är jobbigt

NÄR...

Åt du senast: ett par timmar sedan, det bjöds på lax!
Läste du en bok senast: förra veckan
Var du på konsert senast: kulturkalaset
Köpte du något senast: igår, en vinflaska av mr tårta
Kysste du någon senast: i helgen? fast vem kommer jag inte ihåg....
Svor du senast: senast jag öppnade munnen
Sjöng du senast: hos tove
Klagade du senast: hos tove, he..he..he..
Är det sommar: imorgon, för då är det håkan

VEM...

Saknar du: becca, tove, sofie, paulina ja ni vet vilka ni är!
Rörde dig sist: becca
Kysste dig sist: ja det är ju det jag inte kommer ihåg?? hör av dig om du vet!
Gjorde dig riktigt glad senast: den blonda trion + paulina
Fick du sms från senast: jessica

HAR DU...

För många vänner: man kan aldrig ha för många
Tvångstankar: haha det är dom enda tankarna jag har
Någon annan psykisk sjukdom: än så länge verkar allt fungera som det ska
Färgat håret: många gånger!
Brutit några ben: nej, jag är stålkvinnan
Några piercings: öron
Egen dator: Ja, jag kallar honom edward
Gjort bort dig rejält: vill inte prata om det...
Bra självförtroende: jag jobbar på det
Kysst någon: ja
Sagt jag älskar dig till någon idag: nej
Varit kär: ja
Blivit kär i någon på nätet: räknas smarterchild?
Dumpat någon: nej
Blivit dumpad: nej
Velat vara otrogen: nej

HUR....

Går du: som quasimodo
Fördriver du tiden: tvn är en trogen vän
Mycket pengar har du: just nu ca 7 kr på kontot
Tjänar du pengar: ja
Ofta diskar du: aldrig, diskmaskin?
Ofta städar du: när jag inte ser golvet på mitt rum längre
Ofta träffar du din familj: mamma varje dag men resten är inte hemma så mycket
Mycket äter du: mycket, mat är livets goda!

ÄR DU..

Förstående: ja
Osäker: ibland
Blyg: inte så farligt som folk verkar tro haha
Smart: asså jag är nog dumt smart
Sentimental: väldigt, jag gråter väldigt lätt
Pratglad: ja!

Hej bloggen! just nu är jag hemma hos den finska familjen på björnbärsvägen. jag sitter med några personer som betyder mycket för mig, kanske mer än vad var och en av dem förstår. Vi kan kalla dem finnen, sköldpaddan och porrstjärnan. de är fina tjejer som får mig att skratta tills magen gör ont och tårarna rinner. det är fint. kvällen har ägnats åt att göra klart ett hemligt projekt som har något med morgondagen att göra. ja, för just det -


HÅKAN ÄR IMORGON!!!



jag försöker hålla tillbaka förväntningarna så gott det går men de bubblar och kittlar i hela kroppen. att snart ska jag få se den bästa mannen på jorden, med de snyggaste kläderna och de finaste texterna och..... ja listan vill inte ta slut.


så imorgon vet ni ju vart ni hittar mig: i högen av människor med ett stort leende på läpparna och en god vän i varje arm. antagligen lite dimmig i blicken av både musiken och andra substanser. förhoppningsvis blir det inga minnesluckor den här gången! 


åh förresten, vi har ett vad på gång här vi partybrudar men av vad och vilka kan ni bara gissa, haha. nyfikna? ja om jag blir tillräckligt borta imorgon finns det en god chans att jag försäger mig. 



vi kanske ses på en spårvagn någonstans?