klubblandet

idag har varit helt, totalt och fullkommligt galen. jag har känt mig uppsnärjd i det blå och det känns som att jag aldrig kommer att komma ner. frågan är om jag vill komma ner? jag trivs här uppe. som jag har skrattat idag har jag nog inte gjort på den senaste veckan iallafall. sofies sista skruv som satt någorlunda fast lossnade helt idag! genom korridorerna, ner i kanalerna och över staden låtsades vi vara dampbarn. barnsligt - men åh så roligt haha. fast frågan är hur mycket vi behöver låtsas egentligen...? skitsamma, det var kul och det är allt som spelar någon roll. det är väl däri min rädsla för att bli vuxen ligger, att inte ha roligt längre. att inte kunna gapskratta åt absolut ingenting.



jag är så trött. men jag håller modet uppe med att thaimaten i lindome väntar tillsammans med mina brudar!