klubblandet

Okej, jag har väl gett upp en smula. Kastat in handduken. Vilket det verkar fler som gör när det gäller bloggandet? Men jag känner att jag har mer än bara gett upp hoppet om dagliga uppdateringar, roliga inlägg och bilder bilder bilder. Den senaste veckan har jag sovit 10 timmar varje natt vilket har varit otroligt skönt men en smula oroande. Vad är det för mening när man ändå aldrig orkar ta sig upp ur sängen? Nä det där lät lite väl illa. men alltså hela känslan av att se ut genom fönstret, se att det spöregnar och ja just det ja:

man måste gå till skolan för ens överhälsosamma mamma har bestämt sig för att dra till gymmet innan solen går upp. eller ja innan den går upp bakom molnen då. lerum verkar ju vara den plats på jorden som den har glömt.









nä.

jag fullkomligt knarkar la roux. hennes låtar får mig att vilja springa fyra varv runt jorden och sedan stanna upp för att vara sådär fullkomlig man känner sig efter en sådan resa. idag har inte mycket gjorts förutom att jobba vilket gick helt okej. jag vågar inte säga att det gick bra för att det är kanske att ta i? eller jag tyckte ju att det gick bra. men det kanske inte någon annan gjorde haha. men strunt samma. ont i benen har jag iallafall av allt spring. det var helt underbart att få sjunka ner i soffan med ett kex i ena handen och dosan i den andra. ja, och för ni som är outbildade inom svenska språket så betyder dosan fjärrkontroll. så himla logiskt men det är aldrig någon som fattar. det är så man får eksem.

iallafall rapporten över kvällens gossip girl är följande: ommyfuckinggodvadbra. hallå liksom både tyra banks och hilary duff var med! och sereneas grå klänning med typ stenar på vart ju så jävla snygg. gossip girl är all motovation jag behöver för att vilja något med mitt liv. att få ett bra jobb och tjäna massa pengar och ha min penthousevåning på manhattan. ja, drömma ska man ju faktiskt. 


dream as you are going to live forever and live as you are going to die tomorrow.


episka ord som yttrades av ingen annan än min favorit james dean. nä nu ska jag pick up the phone och ringa trollet och pensionärsmörderskan.


this isn't another "girl meets boy"?



lyssna för i helvete.

Förstår ni att jag har fått överleva i flera dagar utan denna brud? Utan hennes skratt, tjuvnyp och allmänna tovighet. Det känns inte naturligt och jag känner mig inte riktigt hel om man ska använda sig av sånt. I princip kan man ju säga att det här yrvädret och jag har kilat stadigt sedan vi stod i hultsfredsleran med armarna om varandra när killers var så jävla bra. När vi snubblade mellan tälten för att ramla in i en stuga där vi rökte med främlingar och stal bullar. När vi endast iklädda handukar blev inlåsta i dushrummet utan att en kotte hörde våra förtvivlade rop. Ja, mycket har vi varit med om de här månaderna. För när den dysfunktionella familjen blev utökad med en fransk laxälskare från lindome vart saken skriven i sten. Saker skulle hända. Stora saker. Nu har laxkvinnan dragit för att göra sig ett namn i huvudstaden och yrvädret verkar ha dragit sig tillbaka till sitt skal för att tillfriskna. Men snart är det nog en återförening på g i staden som kallas lerum. Det känns i varje finger och varenda tå.








Nu ska jag dra mig tillbaka för att slänga ihop något som kallas lunch. Vad ska mästerkocken bjuda på idag? Som dom säger i rattatouille så kan ju faktiskt alla laga mat. Fast alla kanske inte borde. Vi behöver ju inte nämna några namn (tove) men att göra amerikanska pannkakor och kokosbollar utan recept vart ju inte en av den här personens ljusare idéer. Fast vem är jag att prata? Jag kan inte ens koka potatis.



Jag ger dig min morgon, jag ger dig min dag

Jag har blivit frälst. Religionen heter max och profeten heter green garlic-sås. Fy tusan vad gott det var. Jag ska aldrig mer skratta åt rebeccas hyllningstal om lyx lax-målet! Fast jag åt ju chicken nuggets då. Soffan åt någon kycklingburgare. Först var jag skeptisk, jag kände mig som en mcdonaldsanställd som gått till max för att spionera. Vilket jag såklart gjorde. Och min rapport lyder följande:

Man får mer så kallade potatis-strips på max!
samma priser som donken
ungefär samma menyer som donken
personalen har finare ärbetskläder än donken
inte lika fin inredning som donken
mer mat för pengarna än donken!
Påfyllning för tio kr, alternativt gratis om man kör en liten fuling likt beccisen


Vad ska jag göra med denna information? Jag kanske kan sälja den för dyra pengar till Mcdonalds. Bli beofodrad till spion på heltid. Det låter som ett jobb i min smak. 


Jag ser fram emot imorgon då jag ska träffa en kär gammal vän. Vi ska inta staden och förhoppningsvis blir det en mysig fika och inhandlandet av mina tajts som jag velat ha ett bra tag nu.


Imorgon är det också dagen då min vän från Lindome, ni vet säkert vem hon är, rebecca nilsson ska ge sig in på första steget på en lång väg av framgång. Ja, denna ytters kapabla kvinna ska ge sig in i politiken. Närmare bestämt har hon anslutit sig till centerpartiets ungdomsförbund! Och hur mycket jag än gillar att skratta åt henne för detta så är jag väldigt stolt. Jag gillar folk som faktiskt tar tag i saker, gör något. Istället för att passivt titta på. Det är så mycket man vill göra men det är så lite som faktiskt blir gjort. Det duger icke.


Så åk till stockholm nu becca och bli den nya maud!


det är så vackert där, ja nästan som en tavla...

Nej nu har jag varit dålig på att blogga. Igen. Hur ska jag kunna bli en berömd bloggerska som tjänar 50 000 kr i månaden om jag fortsätter såhär? Skämt åsido. Jag vill inte bli känd för en blogg. Nä. Ska jag bli känd ska det vara för någor spektakulärt som till och med får stjärnorna själva att vrida huvudet en extra gång när jag går förbi. Men ett steg i taget. Först måste jag bli något alls. För jag har haft lite av en identitetskris de senaste dagarna. Jag har varken vetat ut eller in. Jag kan erkänna att det har spenderats ett antal timmar stirrandes upp i takets oändlighet. Tills ögonen blivit torra och irriterande och jag måste sluta ögonlocken för en bråkdels sekund. Sen har det börjat om igen.

Men nu är det slut och jag känner mig  säker igen. Skorna jag vandrar i ekar av mina fotsteg igen istället för någon annans. 

cause this time I will be bulletproof.

Jag är så trött. Sömnskulden har nått oanade proportioner och jag vet inte hur jag ska kunna betala tillbaka de där stulna vakna timmarna. Sömn är lockande ja, men jag vill inte gå och lägga mig än. Jag har saker att tänka ut och funderingar som måste kläs i ord, men aldrig yttras. När blev det November? När blev träden utanför fönstret röda och när hann solen gå ner, sekunden då jag slöt mina trötta ögon för en stund? omöjligt, säger jag och drar för gardinerna. För mörkret innuti mitt slutna rum känns inte lika stort som det som lägger sig över hela staden, landet och världen just nu.

Imorgon börjar skolan, men det gör mig inte något. Lovet har varit fint som snus och det får man vara glad för. Och sen tänker jag på mina syskon som inte haft något lov alls och det gör mig extra glad.





nu är det dags för sömn

Hej och hå, klockan är två!
Och jag sitter fortfarande i pyjamas med mitt milt sagt ljusa hår i en lilla my-bulle på huvudet. Ja, för mitt hår blev väldigt ljust. Det är så man blir bländad. Jag vet inte om jag tycker det är fult eller fint. Mest lutar jag åt fult. Men det är inte så mycket att göra åt nu så det får vara som det är. Idag har jag ätit hönekaks-pizza och läst klart deckaren som pappa gav mig. Den var riktigt bra faktiskt trots att den utspelade sig i Kiruna och Finlands-trakten. Kanske något för Alex och Tove? Fast kan finnar läsa?








Nä men jag började gråta iallafall, för det vart så sorgligt. 


Ikväll är det partaj som gäller! Hos Michelle närmare bestämt och det ska bli kul att skaka rumpa ikväll. Skönt att inte behöva tänka på jobb dagen efter heller. Nepp, jag lever för ikväll.



Nu måste jag städa rummet för jag får panikångest av alla damråttor. Dom pratar om mig när jag vänder ryggen till. 

Okej dåligt med blogg! men jag har haft så roligt så jag har inte haft tid eller ork att skriva när jag väl kunnat stanna upp, pusta ut och reflektera. Jag älskar lov. Då finns det en mening att vara fri. Att dansa ut i natten och dra till den stora stan för att äta naturella hamburgare och sedan stuka fötterna i de nya skorna! Att äta massa naturella hamburgare! Att behöva åka till akuten på en lördag! Att göra roliga listor med sina bäääääästa vänner! Att se fucking Åmål och skratta bland soffkuddarna! Att prata långt in på nätterna! Att fika i Slottskogen! Att shoppa upp allt till sista öret! Kolla Gossip Girl! Att smida planer i i köket över kladdkaka och tända ljus.

Oj, vad löjligt och hurtigt det där blev men jag är glad och det ska man ta vara på.


Sen är det massa som jag har glömt men det här är lite av det jag gjort de senaste timmarna. Jag har skrattat mycket och glömt en hel del av det dåliga som skolan har med sig. Men en del skit kan inte ens lovet tvätta bort. Varför vissa människor helt enkelt  vägrar se en i ögonen och säga vart problemet är. Men det är väl så, något med mig får det visst att svida på näthinnan. Inte för jag förstår vad. Men det är erat problem. Jag har inte förändrats, ni kanske helt inte kände mig. Jag tycker ni är patetiska hela bunten.



Oj får man verkligen säga sådär? Men om det är sant då?




Nu ska jag se vilken färg mitt hår har! Jag hoppas på något fint och INTE mcdonaldsost!

Vad händer i vår del av stan? Just nu absolut ingenting. Det är stilla hav så långt ögat når. Och det kan väl vara bra det, att få hämta sig efter diverse stormar en smula. Men snart blir jag rastlös, som jag alltid blir när vinden slutar blåsa. Men man vet ju vad de säger, när seglen slaknar får man ju helt enkelt ta fram årorna. Ojoj metaforer här.


Idag hade tovsen sitt tal vilket för mig var en riktig uppenbarelse från skyarna. Det var bellissimo! That girl know how to work it grr. Nej men seriöst jag var stolt som en höna när hon stod där framme och försvara hajarnas rättigheter. Förresten så tycker jag att alla som talat hittils varit super, vi borde starta en advokatfirma eller något och kicka stjärt på daglig basis. Fast det gör vi ju redan, kickar stjärt alltså.


Just nu sitter jag med en otrolig huvudvärk och alldeles för mycket tsatziki i magen. Det blir lätt så, med tsatzikin alltså. Det är så jävla gott. Så när det är tsatziki och pyttipanna i bamba kan ni se mig göra glädjeskutt i korridorerna. Nu måste jag skriva en spännande novell, den handlar om en spindel. Om ni har riktigt (o)tur kanske jag publicerar den här så ni kan sitta och rysa i höstmörkret.



chacha!

Japp, här sitter man helt ensam i en öde redaktion.Funderar på att göra en "reddan" statusuppdatering. Men nah. En annan gång kanske.  Det känns inte naturligt längre. Snart ska jag pallra mig iväg till donken för att slava i kassalinjen. Förhoppningsvis går det bra. Men riktigt jobbigt är det att jag slutar kl 9, hur ska det gå med mitt matteplugg? Det kommer antagligen inte gå alls. För vad är bäst, sitta uppe hela natten och plugga eller att få sig en god natts sömn? Hur löser man den ekvationen? Just nu lutar jag åt sömn-hållet. Matten får helt enkelt gå i stöpet. Det är som en naturkraft, ostoppbar. Ett faktum. För vem är jag att förändra naturens gång?


Jag är sjukt partysugen och tycker verkligen att det ska bli något på fredag. Jag vet att sofie står bakom mig i denna fråga, så kom igen nu. Var lite bättre än nordkoreanerna och bjud in mig i ert hem för lite rumpskakningar och bubbel i glasen!



Har du aldrig sett en praktikant förut?

Äntligen kommer jag in på blogg.se, den har vägrat att sammarbeta med mig på det senaste. Jag funderar på att bryta kontakten helt. Just nu sitter jag i min rutiga ralph-lauren pyjamas (ja, jag behövde säga det. Jag har inte mycket märkesgrejor.) och myser. Funderar på att krypa ner under ett berg av täcken och bara glida bort, bort. För imorgon har jag nyhetsjournalistikprov vilket omfattar en hel fucking bibel som esko gett oss att plugga på. Jag började läsa idag, i princip. När jag och tove pluggade så blev det mest gossip girl och chokladsmet. Vi bestämde oss att vi redan kunde det där tramset och satte på ett avsnitt. Och sen ett till. Och ännu ett. Och sen vart det liksom kört för då vart klockan mycket, och ja. Det var inte vårt fel. Det vart faktiskt en olyckshändelse. Säriouslejy.

Men det är viktigt det med tror jag. Att skita i saker ibland. Att ta lite tid för sig själv, som det skulle stå i en tidning för 50+-tanter.


Idag hade jag mitt tal, vilket gick helt okej. Jag blev nöjd och jag kände att jag hade gjort mitt bästa. Faktiskt så vart det riktigt kul att stå där och mala på. Vifta med talkorten. Det är ganska stort för mig som allltid hatat att prata inför folk. Alltid stakat sig på orden. Alltid blivit knallröd i ansiktet och fått tårar i ögonen. Så det kändes faktiskt riktigt jäääävla bra att liksom känna sig nöjd efteråt. Så den här dagen får en liten guldstjärna i kanten faktiskt. Men bäst vart nog beccas kommentar efteråt:

- Asså anna, du var fantastisk. Fantastisk!



ju gåtta löv thatt chick! Hennes tal är helt fucking genialiskt, som en fin köttbit från stadens slakteri (ohja internt!)




Nä nu ska jag burra ihop mig i min mjuka säng och drömma fina drömmar. Imorgon väntar jobb. Katastrof?




Dimmiga dar, det där vart fina dar.....

Ur betong steg en ros.


Den här helgen har spenderats med mina allra finaste tjejer. Det har lagats mat, lekt choklad och smslekar och tittats på en herrans massa gossip girl. Sittandes i soffan med chokladbollssmet inom räckhåll. Så på hela taget en mycket fin helg. Det är så svårt att berätta allt som varit bra såhär i efterhand, det rinner en ur fingrarna. Vad gjorde vi mer? Jo vi spådde varandra haha oj, min man blev en otippad en! vad ska man säga, gammla flammor är svåra att bli av med? fast jag skulle ju tydligen ändå lämna honom vid altaret så jag antar att det är okej. man får inte vara för petig. 


Igår morse satt jag tove och beccisen och pratade om framtiden i mitt kök. det var fint och vi kom på en massa lysande idéer. Vi ska inte bara till sankt anton utan även till london, new york, aya napa och diverse festivaler. det kommer bli amaaaazing. och ni som står och petar er i näsan och tänker att det aldrig kommer att hända kan ju bara ta er i brasan. man kan det man vill. man kommer dit man vill om man är beredd att jobba tillräckligt hårt. 


På tal om jobb. idag jobbade jag 12-19. det är sju timmar. det är en lång lång tid. men jag klarade det. jag är så stolt över mig själv. alla nätter jag inte kunnat sova och skrikit i kudden för att jag bara tänkt på allt som kan gå fel, fel fel. så onödigt.  så dum man är, som oroar sig. man ska ta det på volley, att man aldrig lär sig?  att jag aldrig lär mig. men jag är väl bara den jag är. tyvärr.


kommande veckan är inte ens kul. så jag väljer att inte skriva om den nu. men det kommer nog trilla in ett inlägg med all klagan inom kort. jag längtar redan?



bakgator, jag mötte dig på bakgator

Dåligt med bloggning här på det senaste. Igår var 3 mycket speciella brudar här och förgyllde det pålssonska hemmet med sin närvaro. Det bjöds på pizza, kladdkaka, tal, godis, matlagningsproggram, massage och massa prat. Vilka sjuka ämnen man kan komma in på ibland, men det är inte så svårt när man har en prat-fia som tove med sig. Eller en vass rebecca. Eller en busunge som sofie. Kul vart det iallfall. Jag vill tacka min syster som bestämde sig för att lämna huset i mina händer för en kväll. Det står kvar här på kullen, tro det eller ej.


Kvällen har spenderats genom att plugga till massageprovet. Till massageprovet som jag fick veta idag att vi skall ha imorgon. Det är fan inte kul att sitta där vi köksbordet med ett häfte som väger ton och klockan som bara tickar, tickar. Inget sätter sig. Inte ens första meningen. Man går och tar ett glas vatten. Sen tänker man att man kan ju faktiskt inte plugga utan att ha ätit ordentligt först? Och sen kommer ju det där programet på TV och det får man ju inte missa. Och sen sitter man här. Och man kan inte ett skit av det som man ska kunna. Men man orkar faktiskt inte bry sig. Så provet imorgon kommer väl att gå sådär, va? Men jag är inte bitter. Faktiskt.


Så istället för att tänka på provet imorgon fokuserar jag på att jag ska till stan imorgon med tove och kanske några andra? Följ med vetja? Det kommer antagligen bli en hel del mössprovande och skoklämmande men det gillar vi ju? Problemet är ju bara cashen. Men mamma lämnade 500 pix till mat på köksön innan dom åkte och det har vi inte använt. Det märks för det finns inte någonting att äta hemma! Läget är kritiskt.  Min middag blev liksom hönekaka utan smör och ett halvt glas juice. Så jag funderar på om inte den där 500-lappen ska följa med mig till stan imorgon. Jag kanske kan köpa lite toast när jag ändå är på G. Det hade varit mumsigt.




Kanske kommer bilder från igår senare? Varför blir allting till en fråga? Kanske för att man vill ha ett svar?




Jag tänker alltid på dig i April

Jag fattar faktiskt inte hela grejen med Stockholm, nej. Jag trivs väl för här bra bland de rykande fabrikerna. Inte för att det finns så mycket fabriker i Lerum men ja, ni fattar min poäng. Stockholm verkar tomt och kallt och vackert som glas. Gatorna verkar lite smalare och människorna lite gråare. Nej Stockholm blir aldrig min stad. Inte för att Lerum är så mycket till stad. Snarare en by. Eller håla. Men det är min håla.


Jag har precis haft ett givande samtal med mina flickor. Det planerades och diskuterades om både det ena och det andra. Vissa saker är bara rykten, eller är det sant? Synd att GossipLerum inte finns mer för då hade ni också kanske fått ta del av våra spekulationer. Det svider eller hur? Vissa personer förstår man sig bara inte på, vad tänker de med? Eller kanske de inte tänker alls? Fast vem är jag att döma någon för att vara tanklös ibland. Men jag vet inte, det känns som vi är i perioden av våra liv då vi bestämmer oss för att göra alla misstag vi kan. Men det kanske är meningen att vi ska lära oss av alla de misstagen, så vi kan bli hyfsade människor en dag. Men det är jobbigt att man ska behöva lära sig av sina misstag. Det är det jobbigaste och jävligaste sättet att lära sig på. Men det kanske är det enda sättet.



Jag tittade på Gossip Girl tidigare idag. Det är så sjukt bra, jag försökte förklara allt som var bra med det för beccisen nyss men det gick inget vidare. Hon tyckte att trots att alla pengarna de har så är de inte lyckliga för att allt är så falskt. Kanske är det så men jag hade så inte bangat att vara en miljadärsdotter på manhattan! Så iallafall poängen är att jag började sakna New York. Haha jag kommer ihåg när mamma och pappa hoppade på tåget och precis när jag skulle gå på jag med stängdes dörrarna framför mig. Tåget åker iväg med ett par väldigt förvånande päron och jag står ensam på en perrong i New Jersey. Det hade nästan kunnat vara en låttext.  

Dagen har spenderats hemma, framför the city med toast som enda sällskap. Det vart fint. Ensamhet kan vara bra när man väljer den själv. Annars är den inte så bra. Men idag kom vi överens och vi ignorerade inte bara varandra som vanligt. Annars så brukade jag göra det jag brukar göra när jag är sjuk. Det vill säga sätta på musik på högsta volym och sjunga med så fint (falskt) jag kan. Kanske inte så bra för min onda hals men det var bra för själen. Det är ett recept jag rekommenderar alla mot allmän hängighet.Skolans sjuktelefon är för övrigt ett fiasko, jag vet inte hur många gånger jag ringde men det tutade bara upptaget. Imorgon blir det GP med klassen och det är jag faktiskt lite pepp på. Om inte annat för att det brukar finnas gratis pennor!


Dagens dåliga saker är att beccisen och tåve inte kommer förbi på sleepover. Min syster är grining är väl allt man kan säga. Morr. Men det blir på onsdag istället och då ska vi frossa i creme de la edgar.



.





Snart blir det tresamtal med dem bästa! Jag har ett scoooop som vi brukar säga, eller ni vet om det men jag måste få prata ut om det haha. Sen ska Tovelito berätta in i minsta detalj hur det gick för henne på sin audition!


tjosantrosan