klubblandet

Vad händer i vår del av stan? Just nu absolut ingenting. Det är stilla hav så långt ögat når. Och det kan väl vara bra det, att få hämta sig efter diverse stormar en smula. Men snart blir jag rastlös, som jag alltid blir när vinden slutar blåsa. Men man vet ju vad de säger, när seglen slaknar får man ju helt enkelt ta fram årorna. Ojoj metaforer här.


Idag hade tovsen sitt tal vilket för mig var en riktig uppenbarelse från skyarna. Det var bellissimo! That girl know how to work it grr. Nej men seriöst jag var stolt som en höna när hon stod där framme och försvara hajarnas rättigheter. Förresten så tycker jag att alla som talat hittils varit super, vi borde starta en advokatfirma eller något och kicka stjärt på daglig basis. Fast det gör vi ju redan, kickar stjärt alltså.


Just nu sitter jag med en otrolig huvudvärk och alldeles för mycket tsatziki i magen. Det blir lätt så, med tsatzikin alltså. Det är så jävla gott. Så när det är tsatziki och pyttipanna i bamba kan ni se mig göra glädjeskutt i korridorerna. Nu måste jag skriva en spännande novell, den handlar om en spindel. Om ni har riktigt (o)tur kanske jag publicerar den här så ni kan sitta och rysa i höstmörkret.



chacha!