klubblandet

Hej och hå, klockan är två!
Och jag sitter fortfarande i pyjamas med mitt milt sagt ljusa hår i en lilla my-bulle på huvudet. Ja, för mitt hår blev väldigt ljust. Det är så man blir bländad. Jag vet inte om jag tycker det är fult eller fint. Mest lutar jag åt fult. Men det är inte så mycket att göra åt nu så det får vara som det är. Idag har jag ätit hönekaks-pizza och läst klart deckaren som pappa gav mig. Den var riktigt bra faktiskt trots att den utspelade sig i Kiruna och Finlands-trakten. Kanske något för Alex och Tove? Fast kan finnar läsa?








Nä men jag började gråta iallafall, för det vart så sorgligt. 


Ikväll är det partaj som gäller! Hos Michelle närmare bestämt och det ska bli kul att skaka rumpa ikväll. Skönt att inte behöva tänka på jobb dagen efter heller. Nepp, jag lever för ikväll.



Nu måste jag städa rummet för jag får panikångest av alla damråttor. Dom pratar om mig när jag vänder ryggen till. 

Okej dåligt med blogg! men jag har haft så roligt så jag har inte haft tid eller ork att skriva när jag väl kunnat stanna upp, pusta ut och reflektera. Jag älskar lov. Då finns det en mening att vara fri. Att dansa ut i natten och dra till den stora stan för att äta naturella hamburgare och sedan stuka fötterna i de nya skorna! Att äta massa naturella hamburgare! Att behöva åka till akuten på en lördag! Att göra roliga listor med sina bäääääästa vänner! Att se fucking Åmål och skratta bland soffkuddarna! Att prata långt in på nätterna! Att fika i Slottskogen! Att shoppa upp allt till sista öret! Kolla Gossip Girl! Att smida planer i i köket över kladdkaka och tända ljus.

Oj, vad löjligt och hurtigt det där blev men jag är glad och det ska man ta vara på.


Sen är det massa som jag har glömt men det här är lite av det jag gjort de senaste timmarna. Jag har skrattat mycket och glömt en hel del av det dåliga som skolan har med sig. Men en del skit kan inte ens lovet tvätta bort. Varför vissa människor helt enkelt  vägrar se en i ögonen och säga vart problemet är. Men det är väl så, något med mig får det visst att svida på näthinnan. Inte för jag förstår vad. Men det är erat problem. Jag har inte förändrats, ni kanske helt inte kände mig. Jag tycker ni är patetiska hela bunten.



Oj får man verkligen säga sådär? Men om det är sant då?




Nu ska jag se vilken färg mitt hår har! Jag hoppas på något fint och INTE mcdonaldsost!

Vad händer i vår del av stan? Just nu absolut ingenting. Det är stilla hav så långt ögat når. Och det kan väl vara bra det, att få hämta sig efter diverse stormar en smula. Men snart blir jag rastlös, som jag alltid blir när vinden slutar blåsa. Men man vet ju vad de säger, när seglen slaknar får man ju helt enkelt ta fram årorna. Ojoj metaforer här.


Idag hade tovsen sitt tal vilket för mig var en riktig uppenbarelse från skyarna. Det var bellissimo! That girl know how to work it grr. Nej men seriöst jag var stolt som en höna när hon stod där framme och försvara hajarnas rättigheter. Förresten så tycker jag att alla som talat hittils varit super, vi borde starta en advokatfirma eller något och kicka stjärt på daglig basis. Fast det gör vi ju redan, kickar stjärt alltså.


Just nu sitter jag med en otrolig huvudvärk och alldeles för mycket tsatziki i magen. Det blir lätt så, med tsatzikin alltså. Det är så jävla gott. Så när det är tsatziki och pyttipanna i bamba kan ni se mig göra glädjeskutt i korridorerna. Nu måste jag skriva en spännande novell, den handlar om en spindel. Om ni har riktigt (o)tur kanske jag publicerar den här så ni kan sitta och rysa i höstmörkret.



chacha!

Japp, här sitter man helt ensam i en öde redaktion.Funderar på att göra en "reddan" statusuppdatering. Men nah. En annan gång kanske.  Det känns inte naturligt längre. Snart ska jag pallra mig iväg till donken för att slava i kassalinjen. Förhoppningsvis går det bra. Men riktigt jobbigt är det att jag slutar kl 9, hur ska det gå med mitt matteplugg? Det kommer antagligen inte gå alls. För vad är bäst, sitta uppe hela natten och plugga eller att få sig en god natts sömn? Hur löser man den ekvationen? Just nu lutar jag åt sömn-hållet. Matten får helt enkelt gå i stöpet. Det är som en naturkraft, ostoppbar. Ett faktum. För vem är jag att förändra naturens gång?


Jag är sjukt partysugen och tycker verkligen att det ska bli något på fredag. Jag vet att sofie står bakom mig i denna fråga, så kom igen nu. Var lite bättre än nordkoreanerna och bjud in mig i ert hem för lite rumpskakningar och bubbel i glasen!



Har du aldrig sett en praktikant förut?

Äntligen kommer jag in på blogg.se, den har vägrat att sammarbeta med mig på det senaste. Jag funderar på att bryta kontakten helt. Just nu sitter jag i min rutiga ralph-lauren pyjamas (ja, jag behövde säga det. Jag har inte mycket märkesgrejor.) och myser. Funderar på att krypa ner under ett berg av täcken och bara glida bort, bort. För imorgon har jag nyhetsjournalistikprov vilket omfattar en hel fucking bibel som esko gett oss att plugga på. Jag började läsa idag, i princip. När jag och tove pluggade så blev det mest gossip girl och chokladsmet. Vi bestämde oss att vi redan kunde det där tramset och satte på ett avsnitt. Och sen ett till. Och ännu ett. Och sen vart det liksom kört för då vart klockan mycket, och ja. Det var inte vårt fel. Det vart faktiskt en olyckshändelse. Säriouslejy.

Men det är viktigt det med tror jag. Att skita i saker ibland. Att ta lite tid för sig själv, som det skulle stå i en tidning för 50+-tanter.


Idag hade jag mitt tal, vilket gick helt okej. Jag blev nöjd och jag kände att jag hade gjort mitt bästa. Faktiskt så vart det riktigt kul att stå där och mala på. Vifta med talkorten. Det är ganska stort för mig som allltid hatat att prata inför folk. Alltid stakat sig på orden. Alltid blivit knallröd i ansiktet och fått tårar i ögonen. Så det kändes faktiskt riktigt jäääävla bra att liksom känna sig nöjd efteråt. Så den här dagen får en liten guldstjärna i kanten faktiskt. Men bäst vart nog beccas kommentar efteråt:

- Asså anna, du var fantastisk. Fantastisk!



ju gåtta löv thatt chick! Hennes tal är helt fucking genialiskt, som en fin köttbit från stadens slakteri (ohja internt!)




Nä nu ska jag burra ihop mig i min mjuka säng och drömma fina drömmar. Imorgon väntar jobb. Katastrof?




Dimmiga dar, det där vart fina dar.....

Ur betong steg en ros.


Den här helgen har spenderats med mina allra finaste tjejer. Det har lagats mat, lekt choklad och smslekar och tittats på en herrans massa gossip girl. Sittandes i soffan med chokladbollssmet inom räckhåll. Så på hela taget en mycket fin helg. Det är så svårt att berätta allt som varit bra såhär i efterhand, det rinner en ur fingrarna. Vad gjorde vi mer? Jo vi spådde varandra haha oj, min man blev en otippad en! vad ska man säga, gammla flammor är svåra att bli av med? fast jag skulle ju tydligen ändå lämna honom vid altaret så jag antar att det är okej. man får inte vara för petig. 


Igår morse satt jag tove och beccisen och pratade om framtiden i mitt kök. det var fint och vi kom på en massa lysande idéer. Vi ska inte bara till sankt anton utan även till london, new york, aya napa och diverse festivaler. det kommer bli amaaaazing. och ni som står och petar er i näsan och tänker att det aldrig kommer att hända kan ju bara ta er i brasan. man kan det man vill. man kommer dit man vill om man är beredd att jobba tillräckligt hårt. 


På tal om jobb. idag jobbade jag 12-19. det är sju timmar. det är en lång lång tid. men jag klarade det. jag är så stolt över mig själv. alla nätter jag inte kunnat sova och skrikit i kudden för att jag bara tänkt på allt som kan gå fel, fel fel. så onödigt.  så dum man är, som oroar sig. man ska ta det på volley, att man aldrig lär sig?  att jag aldrig lär mig. men jag är väl bara den jag är. tyvärr.


kommande veckan är inte ens kul. så jag väljer att inte skriva om den nu. men det kommer nog trilla in ett inlägg med all klagan inom kort. jag längtar redan?



bakgator, jag mötte dig på bakgator

Dåligt med bloggning här på det senaste. Igår var 3 mycket speciella brudar här och förgyllde det pålssonska hemmet med sin närvaro. Det bjöds på pizza, kladdkaka, tal, godis, matlagningsproggram, massage och massa prat. Vilka sjuka ämnen man kan komma in på ibland, men det är inte så svårt när man har en prat-fia som tove med sig. Eller en vass rebecca. Eller en busunge som sofie. Kul vart det iallfall. Jag vill tacka min syster som bestämde sig för att lämna huset i mina händer för en kväll. Det står kvar här på kullen, tro det eller ej.


Kvällen har spenderats genom att plugga till massageprovet. Till massageprovet som jag fick veta idag att vi skall ha imorgon. Det är fan inte kul att sitta där vi köksbordet med ett häfte som väger ton och klockan som bara tickar, tickar. Inget sätter sig. Inte ens första meningen. Man går och tar ett glas vatten. Sen tänker man att man kan ju faktiskt inte plugga utan att ha ätit ordentligt först? Och sen kommer ju det där programet på TV och det får man ju inte missa. Och sen sitter man här. Och man kan inte ett skit av det som man ska kunna. Men man orkar faktiskt inte bry sig. Så provet imorgon kommer väl att gå sådär, va? Men jag är inte bitter. Faktiskt.


Så istället för att tänka på provet imorgon fokuserar jag på att jag ska till stan imorgon med tove och kanske några andra? Följ med vetja? Det kommer antagligen bli en hel del mössprovande och skoklämmande men det gillar vi ju? Problemet är ju bara cashen. Men mamma lämnade 500 pix till mat på köksön innan dom åkte och det har vi inte använt. Det märks för det finns inte någonting att äta hemma! Läget är kritiskt.  Min middag blev liksom hönekaka utan smör och ett halvt glas juice. Så jag funderar på om inte den där 500-lappen ska följa med mig till stan imorgon. Jag kanske kan köpa lite toast när jag ändå är på G. Det hade varit mumsigt.




Kanske kommer bilder från igår senare? Varför blir allting till en fråga? Kanske för att man vill ha ett svar?




Jag tänker alltid på dig i April

Jag fattar faktiskt inte hela grejen med Stockholm, nej. Jag trivs väl för här bra bland de rykande fabrikerna. Inte för att det finns så mycket fabriker i Lerum men ja, ni fattar min poäng. Stockholm verkar tomt och kallt och vackert som glas. Gatorna verkar lite smalare och människorna lite gråare. Nej Stockholm blir aldrig min stad. Inte för att Lerum är så mycket till stad. Snarare en by. Eller håla. Men det är min håla.


Jag har precis haft ett givande samtal med mina flickor. Det planerades och diskuterades om både det ena och det andra. Vissa saker är bara rykten, eller är det sant? Synd att GossipLerum inte finns mer för då hade ni också kanske fått ta del av våra spekulationer. Det svider eller hur? Vissa personer förstår man sig bara inte på, vad tänker de med? Eller kanske de inte tänker alls? Fast vem är jag att döma någon för att vara tanklös ibland. Men jag vet inte, det känns som vi är i perioden av våra liv då vi bestämmer oss för att göra alla misstag vi kan. Men det kanske är meningen att vi ska lära oss av alla de misstagen, så vi kan bli hyfsade människor en dag. Men det är jobbigt att man ska behöva lära sig av sina misstag. Det är det jobbigaste och jävligaste sättet att lära sig på. Men det kanske är det enda sättet.



Jag tittade på Gossip Girl tidigare idag. Det är så sjukt bra, jag försökte förklara allt som var bra med det för beccisen nyss men det gick inget vidare. Hon tyckte att trots att alla pengarna de har så är de inte lyckliga för att allt är så falskt. Kanske är det så men jag hade så inte bangat att vara en miljadärsdotter på manhattan! Så iallafall poängen är att jag började sakna New York. Haha jag kommer ihåg när mamma och pappa hoppade på tåget och precis när jag skulle gå på jag med stängdes dörrarna framför mig. Tåget åker iväg med ett par väldigt förvånande päron och jag står ensam på en perrong i New Jersey. Det hade nästan kunnat vara en låttext.  

Dagen har spenderats hemma, framför the city med toast som enda sällskap. Det vart fint. Ensamhet kan vara bra när man väljer den själv. Annars är den inte så bra. Men idag kom vi överens och vi ignorerade inte bara varandra som vanligt. Annars så brukade jag göra det jag brukar göra när jag är sjuk. Det vill säga sätta på musik på högsta volym och sjunga med så fint (falskt) jag kan. Kanske inte så bra för min onda hals men det var bra för själen. Det är ett recept jag rekommenderar alla mot allmän hängighet.Skolans sjuktelefon är för övrigt ett fiasko, jag vet inte hur många gånger jag ringde men det tutade bara upptaget. Imorgon blir det GP med klassen och det är jag faktiskt lite pepp på. Om inte annat för att det brukar finnas gratis pennor!


Dagens dåliga saker är att beccisen och tåve inte kommer förbi på sleepover. Min syster är grining är väl allt man kan säga. Morr. Men det blir på onsdag istället och då ska vi frossa i creme de la edgar.



.





Snart blir det tresamtal med dem bästa! Jag har ett scoooop som vi brukar säga, eller ni vet om det men jag måste få prata ut om det haha. Sen ska Tovelito berätta in i minsta detalj hur det gick för henne på sin audition!


tjosantrosan

Sömnen vägrar infinna sig, men fina vänner finns iallafall. Som man kan ringa när huset är öde och ingen finns att nå. Jag fick ett litet nervsammanbrott av stumheten mellan väggarna där ett tag. Finns det något värre än ångest en söndagsmorgon när alkoholdimmorna fortfarande ligger täta? Men jag ringde beccisen och hennes röst i luren jagade demonerna på flykten. Tack för det<3

Just nu sitter jag under täcken och filtar och tittar på idol och har det ganska bra. Ska kanske pallra mig ner till köket för att äta något och ta en sån där fin tablett som tar bort huvudvärken. Jag har fortfarande på mig partykläderna och sminket från igårkväll så man ser inte ut som en midsommarnattsdröm direkt, haha.



Nu måste jag ta mig ner till köket. Fiiiiifaaaaaan.

Jag är sjuk. Det är en massa bakterier som lever rövare i min kropp just nu. Halsen brinner som jag vet inte vad. Så jag fick sjukanmäla mig till donken, en svikare som jag är. Stackars Jokiranta. Jag hatar att prata i telefon. Jag hatar att krypa i telefon framförallt. Men jag kan inte sova. Det är allt jag vill nu. Dra en slöja över allt. Inte behöva tänka på det mer. Jag tror jag ska vara hemma från skolan några dagar. Jag tycker att jag förtjänar det. Lite semester med tid för att tänka.Bara jag och meningslösa program på TV. Det låter underbart. Att mura in sig i en liten värld av täcken och kuddar i soffan och inte släppa rutan med blicken. Inte behöva tänka något alls.  Mamma och Pappa har ju dragit till österrike, så det är väl inte mer än rättvist. Jag saknar Grekland, trots att det var otroligt långtråkigt där. Men ändå där vart ens största problem att inte få bikiniränder.


Jag är så trött. Jag vill inte ens prata om det. Jag vill bara komma hem. Jag känner inte ens igen mig själv i spegeln längre,ohja vi gillar klyschor.



Jag försöker hitta något att se fram emot men det är tomt i huvudet på mig. Dagarna bara sträcker sig framför mig, sega och grå. Inget som bryter upp med lite färg. Nu fryser jag så jag ska lägga mig i sängen och jaga sömnen.



kyss

Snart blir det iväg till tollereds gröna skogar. Vodkan är med. Klackarna likaså. Kan det bli annat än bra? Pessimisten i mig skriker ett stort fett ja, men just nu skriker simon norrsveden i högtalarna NEJ. så jag lyssnar på simon, för ikväll. Det känns bra. Att inte tänka på att jag ska jobba imorgon eller något annat för den delen. Bara låta tankarna vara för en stund, ouppackade i min bakre hjärna. Där kan de stanna.


Puss

Igår fyllde 2 mycket speciella personer i mitt liv år. 17 respektive 20 jordsnurr. Ja, klart ni vet vilka jag pratar om. Sofie och min storasyster Lisa. GRATTIS till er båda! <33333<33<33







Le sofielicious et ma soeur.













Varför måste vi döda varandra?

Nu vart man precis hemkommen från staden med de grå byggnaderna av betong och stål. Med smutsiga kanaler och alkisar i vartenda hörn.I staden där det kan växla från spöregn till hagel till sol på loppet av en minut.  Åh, så jag älskar den staden. För i den smutsen finns de finaste minnena jag har. Men hur mycket jag än älskar den kan man inte låta bli att sakna sin småstad. Freak-city.


Men kul vart det i den stora staden med fina tjejer. Det blev fika, shopping och medverkandet i en storfilm. Ja, snart ser ni oss på reklampelarna vid busshållplatsen.

Jag skaffade:


Klänning, svart

Mascara

Örhängen

Tre flaskor Zaranoff vodka


Det gamla vanliga då alltså.


Just nu är det svårt att reda ut saker och ting. Att saker är svartvita är något sällsynt nu förtiden. Allting har biljoner nyanser av grått. Jag har svårt att längre se vad som kanske är rätt och fel. Kanske det inte finns något sådant längre. 

Just nu hittar jag inte den där låten. Den där, just den. Den jag behöver. Den som kan slita upp alla sårskorpor och kanske hjälpa mig att andas lite lättare. Det känns så stelt där i hjärtetrakten. Som att revbenen trycker innåt, och jag blir bara mindre. Snart är jag bara en liten lort. Ja, ibland känns det så. Men nej jag hittar inte den där låten ikväll. Men det är svårt över huvud taget. Att skilja på vad man behöver och vad man vill ha. Vad ska man prioritera? Vad är viktigast?


Nej, jag vill bara slita upp allting. Bryta upp. Bryta ner. Börja om från början. Få en andra chans. För det ska inte vara såhär. Det ska inte kännas såhär. Inte när man bara är 17, det är inte rättvist. Det är fan inte rättvist. Fastän att jag vet att de finns dem som har det 1000 gånger värre än jag kan jag inte hjälpa det. Och det är inte rättvist, det heller.


Man har hört det förut, i filmer låtar och folk i tv-shower i sina mjuka beiga soffor. Men det fattas delar av mig är jag rädd. Vissa kvällar är det tydligare än annars. Vissa kvällar syns inget annat än hålen där de fattas.

Jag tynar långsamt bort framför datorn här. Dum som jag är glömde jag att äta när jag kom hem efter orienteringen, och att jag bara åt en macka till frukost börjar göra sig påmint. Maten verkar aldrig bli klar, morr. Eller knorr kanske man ska säga.



Jag hade så inte bangat:









mumsi

Äntligen. Så kan man beskriva mina känslor för att aldrig mer orientera. Att aldrig mera behöva drunkna i lera och slå sin väg genom brännässlor och blåbärsris. Det är nästan värt att korka upp champagnen för det här, om jag haft någon champagn då. Vilket jag sorgligt nog inte har. Så jag firar att jag överlevt så pass många år med meningslöst kartläsande med ett glas juice. Inte riktigt samma effekt, men det är ju gott.


För övrigt så gick det helt okej på orienterningen, jag sofie och beccisen klarade oss runt på 1 timma och 3 minuter! Inte illa tycker jag iallafall. Vi tog oss runt i min barndoms skogar riktigt bra. Jag får alltid fina minnen, där runt häcksjön. Alla sommrar man gått upp och badat i det mörkgröna vattnet. Det första doppet i Maj vilket jag alltid blev jättesjuk av. Den gången jag och Hannah satt på klipporna och drack oss så fulla att vi knappt hittade tillbaka igen. För att sedan komma hem och somna i soffan framför Dude where is my car. Det vart tider det! 



Imorgon blir det till att representera skolan på gymnasiemässan. Har hört att Blondinbella ska dit? Ska man gilla det? Jag har blandade känslor. Jag är nog lite rädd för henne. Hon är bara lite äldre än jag och äger i stort sett ett jäkla imperium.


Vad har jag gjort?

Strax är det iväg till jobbet med jokiranta. Vi får väl se vad för strapatser som väntar oss bakom kassalinjen idag. Förhoppningsvis kommer jag hem med självkänslan någorlunda i behåll. Men jag har bestämt mig för att hålla modet uppe och inte låta något förändra mitt bra humör! Imorgon är det orienteringsdag, YES! Vem gillar inte att springa runt i storm, ensam i en öde skog med ingen jäkla aning om vart man ska? Ja, jag gillar det inte iallafall. Jag har bara ett mål för imorgon och det är att återvända hem innan solen gått ner. Om jag hittar en kontroll eller två så är det plus i kanten, men inget livsnödvändigt.


Nä, nu får jag börja klä på mig. Kyss och smek!

Nu sitter jag och läser om hajar. Konstigt, tycker ni. Bra, tycker jag. Hajar är värre än allt som kan gå fel imorgon. Så jag försöker tänka på det. Inte så positivt kanske, men det funkar. Nu kommer säkert Tove börja argumentera med mig om att hajar är som vilka djur som helst, att det i snitt bara är 4 hajattacker per år och att de egentligen är lika snälla som hundvalpar. Men seriöst, kolla deras tänder. Usch.



Nu börjar det kännas lite bättre, så tack dumma hajar för det.



Pusselbitar

Hej och hå på böljan den blå. Alla riktiga bloggar behöver ju en catchy öppningsfras, eller hur? Just nu sover beccisen på en maddrass i mitt rum men jag sitter vaken. Ensam och en smula hungrig. Gårdagskvällen var en topnotch blandning av gräddhyllan från både JM och estet. Det bjöds på chokladfondue och ekologiskt odlade grönsaker i mitt avlånga kök. Mer sånt! Tillsammans stylade jag och Tove Mathilda och Josefin till riktiga JM-babes. Det vart kavajer, nitar, sjalar och röda läppstift i massor. Haha sedan ville estetbrudarna att vi skulle pröva på deras grejer vilka var:

a) inte shoppa på ett år

b) inte titta sig i spegeln innan man går till skolan



Vi kan väl säga att vi tackade vänligt, men bestämt nej. Men ändå, dom gör sånt. Jag vet inte om jag ska beundra det eller bara skratta åt ur olika man är? Haha jag hade mått psykist dåligt av att inte shoppa en endaste liten grej på ett helt år! Hemskt, men sant. Materialist, javisst.

Jag Tove och Rebecca gjorde planscher med mål för hur den närmsta tiden ska se ut, väldigt hemliga mål. Min ska upp på väggen så jag kan se den varje dag och inspireras, haha!

Sedan när alla flickorna gått hem satt jag och Beccisen ensamma kvar och pratade om ditt och datt innan vi somnade framför Hipp Hipp Hora. Hon är fin den tjejen, Becca alltså, inte horan!


puss

Nu bler jag butter, mitt spotify verkar ha ställt in tofflorna så att säga. Lagt av. Lämnat mig i ett tyst jäkla gränsland av ingenting.


Just nu sitter jag och håller både tummar och tår för att min Jokiranta ska lyckas på sin cabaretaudition idag. Fast det vet jag att hon kommer att göra. You gotta love her. Hon kommer att inta scenen som ett finskt yrväder och ta alla med storm, för så bra är hon. Och när hon står där som en superstjärna som blir citerad i alla tidningar kan jag säga,

Jo, henne känner jag


Och jag kommer le och sola mig i hennes glans, för delad glädje är definitivt dubbel glädje. Jag har aldrig förstått dem som aldrig kan glädjas med någon annan, som bara vill ha hela kakan själv. Hur kul är det, på en skala? Att sitta i sina fina herrgårdar och räkna dagarna tills du ser dagens ljus nästa gång, iställer för kamerornas blixtar. Ensam, alltid ensam.


Det finns saker man vill skriva, men inte kan. Det finns saker att säga som bara lyser i mörkret. Som sådana där stjärnor jag hade i taket, för länge sedan. 




jag har ett hål i min ficka, ungefär i din storlek