klubblandet

Äntligen. Så kan man beskriva mina känslor för att aldrig mer orientera. Att aldrig mera behöva drunkna i lera och slå sin väg genom brännässlor och blåbärsris. Det är nästan värt att korka upp champagnen för det här, om jag haft någon champagn då. Vilket jag sorgligt nog inte har. Så jag firar att jag överlevt så pass många år med meningslöst kartläsande med ett glas juice. Inte riktigt samma effekt, men det är ju gott.


För övrigt så gick det helt okej på orienterningen, jag sofie och beccisen klarade oss runt på 1 timma och 3 minuter! Inte illa tycker jag iallafall. Vi tog oss runt i min barndoms skogar riktigt bra. Jag får alltid fina minnen, där runt häcksjön. Alla sommrar man gått upp och badat i det mörkgröna vattnet. Det första doppet i Maj vilket jag alltid blev jättesjuk av. Den gången jag och Hannah satt på klipporna och drack oss så fulla att vi knappt hittade tillbaka igen. För att sedan komma hem och somna i soffan framför Dude where is my car. Det vart tider det! 



Imorgon blir det till att representera skolan på gymnasiemässan. Har hört att Blondinbella ska dit? Ska man gilla det? Jag har blandade känslor. Jag är nog lite rädd för henne. Hon är bara lite äldre än jag och äger i stort sett ett jäkla imperium.


Vad har jag gjort?