klubblandet

Nu bler jag butter, mitt spotify verkar ha ställt in tofflorna så att säga. Lagt av. Lämnat mig i ett tyst jäkla gränsland av ingenting.


Just nu sitter jag och håller både tummar och tår för att min Jokiranta ska lyckas på sin cabaretaudition idag. Fast det vet jag att hon kommer att göra. You gotta love her. Hon kommer att inta scenen som ett finskt yrväder och ta alla med storm, för så bra är hon. Och när hon står där som en superstjärna som blir citerad i alla tidningar kan jag säga,

Jo, henne känner jag


Och jag kommer le och sola mig i hennes glans, för delad glädje är definitivt dubbel glädje. Jag har aldrig förstått dem som aldrig kan glädjas med någon annan, som bara vill ha hela kakan själv. Hur kul är det, på en skala? Att sitta i sina fina herrgårdar och räkna dagarna tills du ser dagens ljus nästa gång, iställer för kamerornas blixtar. Ensam, alltid ensam.


Det finns saker man vill skriva, men inte kan. Det finns saker att säga som bara lyser i mörkret. Som sådana där stjärnor jag hade i taket, för länge sedan. 




jag har ett hål i min ficka, ungefär i din storlek