klubblandet

Jag har blivit frälst. Religionen heter max och profeten heter green garlic-sås. Fy tusan vad gott det var. Jag ska aldrig mer skratta åt rebeccas hyllningstal om lyx lax-målet! Fast jag åt ju chicken nuggets då. Soffan åt någon kycklingburgare. Först var jag skeptisk, jag kände mig som en mcdonaldsanställd som gått till max för att spionera. Vilket jag såklart gjorde. Och min rapport lyder följande:

Man får mer så kallade potatis-strips på max!
samma priser som donken
ungefär samma menyer som donken
personalen har finare ärbetskläder än donken
inte lika fin inredning som donken
mer mat för pengarna än donken!
Påfyllning för tio kr, alternativt gratis om man kör en liten fuling likt beccisen


Vad ska jag göra med denna information? Jag kanske kan sälja den för dyra pengar till Mcdonalds. Bli beofodrad till spion på heltid. Det låter som ett jobb i min smak. 


Jag ser fram emot imorgon då jag ska träffa en kär gammal vän. Vi ska inta staden och förhoppningsvis blir det en mysig fika och inhandlandet av mina tajts som jag velat ha ett bra tag nu.


Imorgon är det också dagen då min vän från Lindome, ni vet säkert vem hon är, rebecca nilsson ska ge sig in på första steget på en lång väg av framgång. Ja, denna ytters kapabla kvinna ska ge sig in i politiken. Närmare bestämt har hon anslutit sig till centerpartiets ungdomsförbund! Och hur mycket jag än gillar att skratta åt henne för detta så är jag väldigt stolt. Jag gillar folk som faktiskt tar tag i saker, gör något. Istället för att passivt titta på. Det är så mycket man vill göra men det är så lite som faktiskt blir gjort. Det duger icke.


Så åk till stockholm nu becca och bli den nya maud!


det är så vackert där, ja nästan som en tavla...