klubblandet

nej ingen är lika bra som håkan. och antagligen kommer det aldrig att finnas någon lika bra som håkan. ibland är det svårt att tro att han finns på riktigt. att han rostar bröd, tittar på tv och läser tidningen på morgonen. men så står han där, på scen. i lila byxor och energi som strålar ur varje ton och varje textrad. med ylande gitarrer i bakgrunden och bongotrummor som dunkar i takt med hjärtslagen. konfetti som regnar från himmelen. blinkande ljus. ens bästa vänner som skrattar i ens öra och säger att det här är så jävla bra. håkan är en färskvara och man vill ha honom live. helst skulle jag vilja ha honom vid sängkanten varje kväll när jag ska sova och varje morgon när jag vaknar. för så bra är han. kanske måste man vara med för att förstå. kanske måste man ha hoppat på det där galna tåget som rusar vidare, bara vidare.


om någon frågar mig vilka låtar som spelades så kommer jag inte ihåg. det gör jag aldrig. jag minns att ibland hoppar man och ibland gråter man. och det kanske är allt man behöver veta? fast jag minns att det rann en tår under känn ingen sorg för mig göteborg, haha. kul att jag gråter på partylåten nr 1! men den har vartit med under alla dessa år och det är sjukt att det man älskade i sexan älskar man fortfarande, om inte tusen gånger mer idag. 


för vissa artister gillar man, kanske verkligen älskar ett tag. deras låtar är soundtracket till ditt liv. men så en dag tar du ner affischerna från väggarna. och ännu flera dagar senare så kanske du frågar dig:


- Ja, vad hette han sångaren nu igen? 


du har glömt.



men aldrig att det kommer att bli så med håkan, någonsin.





det är så jag säger det