klubblandet

vaniljyohurt framför idol i vardagsrummet som sett likadant ut de senaste 10 åren. är det inte sjukt, egentligen? här sitter jag, på samma ställe i soffan, tittar på samma program som alltid om hösten. bara vaniljyoghurten är inte densamma. och tur är väl det. jag har hört att yoghurt håller länge men man ska väl inte överdriva.


dagens bästa var ju förstås att testet jag, tove och becca gjorde fanns kvar och är nu tillgänglig för allmänheten på det som kallas ansiktsboken! så skynda, skynda spring till grannen och berätta. och gör testet. för vem är du egentligen? den roliga rebecca, tuffa tove eller jag då? och efter att du gjort detta kan du även underhålla dig med vilken-klass-tillhör-du-egentligen-testet! går du JM, natur, BF, ekonomi eller...estet?


dessa test är såklart utformade av kvalificerade proffs.



jag hade en vän med en bil och vi åkte långt bort

ja vart är den? och framförallt, vart är skatten vid slutet? det hade suttit fint med lite snabba cash just nu så att säga. säger jag en dag efter att man fått studiebidraget. men egentligen, vad är pengar? lite metallplattor och bomullslappar? kan man köpa vad som helst? ibland verkar det så. kärlek, uppmärksamhet, fina saker. allt går att köpa nu för tiden. allt och alla har ett pris. och om allt går att köpa så måste ju allt gå att sälja?


fast egentligen har jag inget emot människor med pengar. det verkar bekvämt, ett problem mindre att oroa sig för. och om man nu kan köpa lyckan för pengar, vem skulle tacka nej till det? eller till en av miljonärsvillorna vid strandpromenaden?


när jag cyklade hem idag andades hösten ut en liten stund. solen tittade fram mellan disiga moln och däcken på min blå monark verkade älska vägen. för en stund var vi ute på långa vägar. med lars winnerbäck som sjöng med uppdragna axlar i mitt öra var det som hämtat ur en film. lite filosofiskt sådär.





flyg lilla fjäril flyg

ohjatack! balmain står för allt min garderob vill vara. just nu önskar jag att jag tog rälsvägen till en stad med blinkande ljus och hus som skrapar atmosfären. jag rear ut min själ, allt ska bort. hur mycket kostar en resa till vartsomhelst?  enkel biljett.

ja du finns alltid i mina tankar fast jag aldrig träffat dig. du är impregnerad i mina tankar. du hänger över min axel hela tiden. som ett spöke i ögonvrån. men det är inte mitt fel, eller ditt. det är bara hopplöst och jag kan inte förändra någonting. jag kan bara hoppas att en dag kommer då jag kommer att kunna leva med dig. men det är varken idag eller imorgon.



just nu är jag otroligt frustrerad. jag,tove och rebecca hade gjort det världens bästa test på facebook. det var det enda av sitt slag. " vem är du av anna, tove och rebecca i jm2" hette det. jag och becca gick hem i vår goda tro att vi sparat det. men någonstans måste det ha gått snett. det finns inte någonstans på facebooks  vidder. vad är det för jävla fel på allt? jag har totalt tappat tron på alla jäkla gudar som finns. de kan ramla ner från sina moln och känna hur det svider att ligga med ansiktet mot marken. asfalt är inte snällt mot någons hud, kan jag lova.


himmelen utanför mitt fönster har aldrig varit så grå.



och regnmoln jagar mig

blabla vad vet du om någonting? ja du, jag vet ingenting. det känns som att jag behöver att lära mig gå igen. att stå med båda fötterna på jorden tar precis all min energi just nu. att sväva upp i atmosfären känns så otroligt lockande ikväll. att stanna där och inte komma ner på ett par tusen år eller så. det var min favoritdagdröm som liten. att bara sväva iväg, upp till molnen. att ligga där på ett lagom fluffigt moln och blunda mot solen, ja mot allt. ett varmt mörker. men tyvärr, nu är bara himmelen till för piloterna och kanske gud då. eller gudarna.


men vem vet, vi kanske möts en dag. molnen och jag.



eftermiddagen spenderades med mina bästa brudar, pekka och jokiranta. då är det svårt att hålla skratten på avstånd, men gråten med ibland. men tårarna som föll där inne på espresso house idag kanske hade en mening, ett uppdrag. ibland måste man gråta. för att kunna le igen. så med det i tankarna tänker jag gå vidare till shoppingen!



det införskaffades:


grå kavaj, zara

vitt linne, gina tricot

primer, kicks

och självklart, ingen dag på stan för mig utan:


glass med chokladtopping!


snart börjar svenska hollywoodfruar! haha jag har saknat anna anka. det här vart nog allt för tillfället från den där blonda tjejen på lerums övre gräddhylla. nu ska hon ägna sin tid åt att göra något annat. snickerskakan i kylen lockar...


stockholm blir aldrig min stad.

ja, det vill jag säga till jokiranta idag. du hjälpte mig igenom dagen. och beccisen gjorde också det, i tanken det vet jag! och håkan, för att så fort jag tänker på honom vill jag försöka lite mer. även om regnmolnen hänger så tunga och svarta ovanför. jag har nog alltid varit en sådan som gett upp, tyvärr. blir något för jobbigt så lägger jag av, för jag inte vill misslyckas. men jag vet inte. det kanske låter kliché. men det får man väl helt enkelt stå ut med ibland. nu försöker jag iallafall sluta ge upp.


att veta att det finns en bunt med personer som tror på en, att man kan klara vad som helst och vad du vill är bland det finaste som finns. även om den lilla gruppen som tror är så mycket mindre än de som inte gör det, så spelar det ingen roll. inte för mig iallafall. det räcker för mig med den där lilla, kanske minimala, bunten som tror på mig. det hjälper mig igenom dan. så puss på er.




just nu hoppas jag verkligen att jag har pengar på kontot! för jag är så shoppingsugen att jag tror jag dör snart. jag måste konsumera något, VAD SOM HELST! beroende? ohja.




så låt oss hålla tummarna för att studiebidraget har trillat in!

ja, snart kommer jokiranta puttrandes uppför mina helvetesbackar i sin bil. nu kanske man kan tro att dagen skall ägnas åt något kul som till exempel:


a) shoppa 

b) jokiranta ska spendera dagen här

c) spontan roadtrip



tyvärr har jag inte sån tur. istället blir jag hånad av septembersolen som svider i mina svenneblå irisar. vi ska jobba. min mage knyter sig av oro bara av tanken på detta. så jag försöker inte att tänka alls. vilket är svårt. de lever sina egna liv, de där tankarna.  och trots att jag försöker begrava dem så gott det går slår dom sig fria, för att riva och slita innuti. det känns som jag går mot min domedag. men jag försöker behålla Rätt Mental Inställning och tänka positivt. jag försöker verkligen.



så hur ska detta gå? det får ni veta efter en liten reklampaus!



regnmoln brukade jaga mig

nu ska det bara slappas för resten av kvällen. jag tror att det är min dolda talang. att göra ingenting. medan tiden rusar förbi som ett lokomotiv. jag saknar becca och tove. de tjejerna är mina ankare till marken som hindrar mina tankar att trassla in sig i rymden och meningslösa filosoferingar. jag går inte isär när jag går med er.



håkancitaten flödar

nej ingen är lika bra som håkan. och antagligen kommer det aldrig att finnas någon lika bra som håkan. ibland är det svårt att tro att han finns på riktigt. att han rostar bröd, tittar på tv och läser tidningen på morgonen. men så står han där, på scen. i lila byxor och energi som strålar ur varje ton och varje textrad. med ylande gitarrer i bakgrunden och bongotrummor som dunkar i takt med hjärtslagen. konfetti som regnar från himmelen. blinkande ljus. ens bästa vänner som skrattar i ens öra och säger att det här är så jävla bra. håkan är en färskvara och man vill ha honom live. helst skulle jag vilja ha honom vid sängkanten varje kväll när jag ska sova och varje morgon när jag vaknar. för så bra är han. kanske måste man vara med för att förstå. kanske måste man ha hoppat på det där galna tåget som rusar vidare, bara vidare.


om någon frågar mig vilka låtar som spelades så kommer jag inte ihåg. det gör jag aldrig. jag minns att ibland hoppar man och ibland gråter man. och det kanske är allt man behöver veta? fast jag minns att det rann en tår under känn ingen sorg för mig göteborg, haha. kul att jag gråter på partylåten nr 1! men den har vartit med under alla dessa år och det är sjukt att det man älskade i sexan älskar man fortfarande, om inte tusen gånger mer idag. 


för vissa artister gillar man, kanske verkligen älskar ett tag. deras låtar är soundtracket till ditt liv. men så en dag tar du ner affischerna från väggarna. och ännu flera dagar senare så kanske du frågar dig:


- Ja, vad hette han sångaren nu igen? 


du har glömt.



men aldrig att det kommer att bli så med håkan, någonsin.





det är så jag säger det

Ja nu har dom dragit, mina flickor. det ekar tyst här i huset på södra häcksjöbäcksvägen. två tomma maddrasser ligger på mitt golv och skvallrar om en underbar kväll. men för att göra historian rättvisa så började ju faktiskt kvällen med en dag, eller hur? ja. dagen började med att vi tog rälsvägen in till göteborg, köpte sallad och satte oss i kön. det blev många glada skratt och fina minnen att spara och ta fram en dålig dag. 

jag måste bara berätta om salladen för den är så satans god! det är min och jokirantasspecialare på paprika. ta mixa egen och välj:

kyckling
kyckling igen
fetaost!

gurka
tomat
ananas
ananas igen!
rostad majs!!


okej, back on track!


tyvärr blev sofie och rebecca av med sin dricka när vi gick in, vilket sög! jag och tove lyckades dock smuggla in vårat på det kanske inte så diskreta sättet genom att hålla det i handen, inlindat i våra halsdukar. ganska sjukt att vakterna är jättenoga med att kolla väskan men inte bryr sig om vad man har i näven. så vi hade tur, jag och jokiranta. just då gratulerade vi oss själva för vår seger men det vi inte visste var att vi inte vunnit riktigt än. men mer om det senare! cliffhanger, haha.


sedan spenderades dagen i strålande septembersol sittandes vid staketet, väntandes. men aldrig att det var tråkigt, inte. så en timma innan konserten skulle börja tänkte vi att ja det är väl dags att börja dricka? tyvärr kom några aggrovakter och bad att få lukta på våra flaskor. jag fick panik. försökte febrilt komma på en lösning på situationen, skulle jag:


a) halsa flaskan?

b) kasta den så långt bort jag kunde?

c) lägga benen på ryggen?


inget av dessa alternativ kanske var särskilt rationella men, jaja, let's face it jag är inte särskilt rationell! speciellt inte när en 150 kilos man med reflexväst kramar om min överarm och säger att jag kommer att bli utkastad från området. säger att jag inte skulle få se håkan. tur var väl det att ville och patrik höll huvudena kalla och övertalade vakterna att vi skulle få stanna. TACK PÖJKAR! 


konserten skriver jag om sen, nu ska jag hitta min kamera! om inte rebecca har den i sin ficka faaaanfanfan.


vi möts på bakgator

jag är rörd till tårar av era fina kommentarer, vem visste att bloggvärlden kunde vara så varm? jag bloggar på för glatta livet!



Smeknamn: anni, pålsson, tyvärr finns det inte så många variationer på anna. jag är öppen för förslag!
Födelsedag: 3 maj
Bor: lerum, dvs freak-city
Arbete: mcdonalds

FAVORIT...

Färg: blå
Plats: håkankonsert
Drog: musik
Fordon: mina läckra ben och en blå monarkcykel
Film: the notebook, hipp hipp hora, ondskan, harry potter
Djur: nej
Affär: ZARA! och bianco
Serie: gossip girl
Café: sånt strunt har jag inte råd med
Skor: converse eller klackar, dock inte båda på samma gång så jävla fult

BRUKAR DU...

Titta på dig själv i spegeln: ja
Gnälla: Ja, jag är en riktig pessimist
Skrika: aldrig
Sova: så ofta jag kan, älskar att sova
Drömma mardrömmar: ja ganska ofta
Försöka vara annorlunda: nej jag tycker inte man behöver försöka var det, räcker väl med att vara sig själv?
Klä dig i svart: ja det är stek
Hata folk: ja fast inte särskilt länge
Lita på folk: ja, fast det är jobbigt

NÄR...

Åt du senast: ett par timmar sedan, det bjöds på lax!
Läste du en bok senast: förra veckan
Var du på konsert senast: kulturkalaset
Köpte du något senast: igår, en vinflaska av mr tårta
Kysste du någon senast: i helgen? fast vem kommer jag inte ihåg....
Svor du senast: senast jag öppnade munnen
Sjöng du senast: hos tove
Klagade du senast: hos tove, he..he..he..
Är det sommar: imorgon, för då är det håkan

VEM...

Saknar du: becca, tove, sofie, paulina ja ni vet vilka ni är!
Rörde dig sist: becca
Kysste dig sist: ja det är ju det jag inte kommer ihåg?? hör av dig om du vet!
Gjorde dig riktigt glad senast: den blonda trion + paulina
Fick du sms från senast: jessica

HAR DU...

För många vänner: man kan aldrig ha för många
Tvångstankar: haha det är dom enda tankarna jag har
Någon annan psykisk sjukdom: än så länge verkar allt fungera som det ska
Färgat håret: många gånger!
Brutit några ben: nej, jag är stålkvinnan
Några piercings: öron
Egen dator: Ja, jag kallar honom edward
Gjort bort dig rejält: vill inte prata om det...
Bra självförtroende: jag jobbar på det
Kysst någon: ja
Sagt jag älskar dig till någon idag: nej
Varit kär: ja
Blivit kär i någon på nätet: räknas smarterchild?
Dumpat någon: nej
Blivit dumpad: nej
Velat vara otrogen: nej

HUR....

Går du: som quasimodo
Fördriver du tiden: tvn är en trogen vän
Mycket pengar har du: just nu ca 7 kr på kontot
Tjänar du pengar: ja
Ofta diskar du: aldrig, diskmaskin?
Ofta städar du: när jag inte ser golvet på mitt rum längre
Ofta träffar du din familj: mamma varje dag men resten är inte hemma så mycket
Mycket äter du: mycket, mat är livets goda!

ÄR DU..

Förstående: ja
Osäker: ibland
Blyg: inte så farligt som folk verkar tro haha
Smart: asså jag är nog dumt smart
Sentimental: väldigt, jag gråter väldigt lätt
Pratglad: ja!

Hej bloggen! just nu är jag hemma hos den finska familjen på björnbärsvägen. jag sitter med några personer som betyder mycket för mig, kanske mer än vad var och en av dem förstår. Vi kan kalla dem finnen, sköldpaddan och porrstjärnan. de är fina tjejer som får mig att skratta tills magen gör ont och tårarna rinner. det är fint. kvällen har ägnats åt att göra klart ett hemligt projekt som har något med morgondagen att göra. ja, för just det -


HÅKAN ÄR IMORGON!!!



jag försöker hålla tillbaka förväntningarna så gott det går men de bubblar och kittlar i hela kroppen. att snart ska jag få se den bästa mannen på jorden, med de snyggaste kläderna och de finaste texterna och..... ja listan vill inte ta slut.


så imorgon vet ni ju vart ni hittar mig: i högen av människor med ett stort leende på läpparna och en god vän i varje arm. antagligen lite dimmig i blicken av både musiken och andra substanser. förhoppningsvis blir det inga minnesluckor den här gången! 


åh förresten, vi har ett vad på gång här vi partybrudar men av vad och vilka kan ni bara gissa, haha. nyfikna? ja om jag blir tillräckligt borta imorgon finns det en god chans att jag försäger mig. 



vi kanske ses på en spårvagn någonstans?